tootiredtogiveafuck.blogg.se

I fredags var jag hemma hos en polare, i aba närmare bestämt. Kändes spännande att vara i hoodsen där skolan ligger, sajk. 

Men det var kul, drack lite vin och Lukas kastade ner mitt ciggpaket så det fastna i en gran. På morgonen kollade vi på Kopps. Asså jag kom ihåg den som fett rolig men den var mest... pinsam och lite jobbig.

Jaja. På lördagen tänkte jag faktiskt göra något men somnade vid 8 i sängen och sen gick jag bara upp för att äta middag och somnade återigen vid 10 i soffan så jag gick och la mig. Sov 12 timmar, så otroligt SKÖNT. Vill sova tolv timmar varje natt. Men tänk va mycket man skulle missa då. Sova bort halva dygnet VARJE dygn. Men vi är väl inte ens skapta att sova så mycket. 8 timmar är väl typ standard. Men jag är en sån där som skolsköterskan hatar för jag sover 5-6 timmar och sen ibland 14 timmar och sen 8 och håller på så. 

Sa det till henne en gång hon höll på att svimma.

Hur som haver, idag var jag hemma hos Yuvia. Vi drack lite te och åt kakor (som ur en klyschig hösteftermiddag på film). Pratade om livet, snoppar, kakorna, hurvida te är drickbart eller inte. Det vanliga. 

Sen gick jag hem till Linnea för en snabbvisit, för tvungen att hämta plånkan. 

Ikväll ska jag på MGMT! Det blir alldeles säkert fett. 

Vera och Jonte frågade ifall jag ville haka med dom i sista minut och jag sa ja, så ikväll ska jag third wheela lite med dom hihi. Nu ska jag äta sen sticker jag iväg mot nya äventyr.

 

Hallå där. 

Den här veckan har varit riktigt nice. Mest för att jag har varit ledig både onsdag och idag. 

Jag har varit hundvakt och gått en promenad på en och en halv timme, jag har fikat onaturligt mycket (kommer förutom mitt nikotinberoende säkert dra på mig ett koffeinberoende..), gått i lite affärer, promenerat, sovit hos Linnea, sett The Conjuring på bio (den var riktigt jävla stört läskig tyckte jag, se den!), frysit häcken av mig (sverige har du hört talats om höst? vad hände med sommar ena veckan och svinkall jävla vinter nästa typ, känner mig våldtagen av kylan) och suttit av lite lekioner i skolan också. 
Idag är jag hundvakt, min mamma fyller år imorgon så ikväll är det lite middag och sen får jag se vart ödet tar mig.

 

Lyssnade på Kristian Gidlunds sommarprat i P1 (ja jag vet att jag är lite efter med sommarpraten).

Jag är inte den känslosammaste människan. Jag har till och med kallats känslokall och "utan empati". Men det här sommarpratet. Jag grät i 40 minuter i sträck. Jag kunde inte ens försöka sluta det var bland det allra sorgligaste jag hört. Kristian dog för 8 dagar sen. Jag vet inte om det var bidragande, just att jag visste att han redan hade dragit sina sista andetag när jag satte på det. 

Hur som helst, han pratar bla annat om att Sverige är ett land som är i akut behov av terapi. Ingen pratar. Sverige pratar inte. 

Så jag tänkte börja lite här (med att prata alltså). Jag är f.r.u.k.t.a.s.v.ä.r.t. rädd för döden. Missförstå mig rätt, inte döden i sig. Jag är inte rädd för att snubbla och slå ihjäl mig, vara med i en bilolycka, somna in och inte vakna, mördad eller trilla från ett stup eller whatever. Jag sitter inte hemma i lägenheten med cykelhjälm och en enorm skräck att gå utanför dörren.

Men dör man ju så slutar man leva. 

Tanken på att inte få bråka med mamma i telefon mer, aldrig smaka en ny maträtt, måla naglarna, hångla i en hiss, dricka vin, röka en cigg, kramas, ligga, lyssna på den där perfekta låten, skriva, läsa, plocka hårstrån från någons nylonstrumpor, dansa, springa, köpa en ny snygg tröja, bli kär, få en ny kompis. Allt det är skrämmande.

Jag vet att det bara är obefintliga detaljer. Skitsaker egentligen. Men alla dom där skitsakerna formar ju livet.

Ni vet i en charterreklam där dom säger "Livet är inte dagarna därimellan, livet är dagarna du minns." Det är bullshit. Seriöst. Min vardag rockar (nästan) lika mycket som att ligga toppless på en strand någonstans. Och hur som helst måste ju ha dom där skitdagarna för att sen uppskatta när man väl ligger och glassar på en strand någonstans. 

Nu blev ju allt lite flummigt här men hur som haver. Lyssna på programmet. Gråt ögonen ur er. Fundera lite och gå vidare med livet. Men det kanske är en bra grej att ha i bakhuvudet, just sayin. (glöm inte heller att lyssna på Jonas Gardells sommarprat, citerar ju till och med hans bok här i rubriken va, och Maria Svelands!)

 

Idag har jag tvingats till att orientera, tappat bort mig, smutsat ner skorna och var tvungen att ta buss och tunnelbana för att hitta tillbaka. Kom dock tillbaka exakt på minuten när man skulle vara tillbaka, med 8/15 kontroller och en förkylning som nu mera brytit ut ordentligt. Nu är jag hemma och hämtar andan sen ska jag in till stan och träffa Blanca. Jag ungefär exakt NOLL av intresse att delge er, sorry. 

 

Idag fyller min blogg ett år!

 

Igår tog vi bussen ut till Tyresö. Det var längre än jag trott och när vi gått av bussen var vi tvugna att följa en ytterst otydlig google maps karta längre in i skogen bland faluröda hus och kolonilotter. 

Vi disskuterade möjligtheten för att vi skulle bli styckade och slängde i träsket vi gick förbi. 

När vi äntligen ÄNTLIGEN (raketforskning att följa den där kartan) kommit till rätt plats är det en stor låst grind med taggtråd högst upp och vi bara VA ÄR DET HÄR. Någon kommer och låser upp och vi går in och jag svär att det va som att bli direkt tillbaka kastad till sent 90tal tidigt 2000tal (om jag nu hade festat på den tiden) 

I slutet av en mycket avlång hall hänger ett svart sametsdraperi och bakom det är det ett vardagsrum med nersuttna soffor och en såkallad scen och där skrik sjunger en tjej med två höga flätor och öppen vit adidaskeps samt platådojjor ebba grön lyrics typ och det står ett vingligt bord som är baren och allt kostar 20 spänn, öl,vin, cider whatever. 

Innan vi tar taxi hem på morgonen har jag hunnit dricka öl, palla äpplen, se Linnea stjäla en solros från en kolonilott samt försöka framföra the balcony sceen från romeo och julia med en divig bög uppe på en husbil, klättra upp på ett tak nästan barfota, ha en invecklad disskution om spindlars lott i livet på detta tak, dansa (hoppa omkring/vingla in i bord), byta låt lite för många gånger, hångla lite och vinna en tävling kallad Tveksam Akrobatik (MIN PARTNER SATTE SIG PÅ MIG. men vi vann i alla fall) och till sist inser vi (jag linnea o thilda) att det bara är vi och själva kollektivet som äger stället som är kvar och vi inser att det är dags att åka hem och så var det inget mer med det. 

En konstig kväl så att säga. 

 

Alltså jag vill verkligen blogga men det händer ju noll intressanta saker i mitt liv. NOLL.

Bara typ kompisar, skola och allt för många koppar kaffe för att klara av skiten. Idag ska jag tex fika med Linnea, Yuvia, Nico mfl. Det kanske i och för sig blir spännande eftersom att Nico den lilla tösen flyger till Frankrike imorgon och är borta i tre månader, så det blir mer en vardagsfika. Det blir ett FARVÄL SÅ ATT SÄGA.

Gonna miss that chick to death. Hur som haver, det andra intressanta just nu är boken jag lånade för ett par veckor sen (föredrar egentligen att köpa böcker cuz a. man kan stryka under saker och vika sidor och spilla tomatsås och läsa i badet utan att typ oroa sig för att bli stämd och b. för att det är fint med böcker som prydnader i rummet).

Den heter Efter Mörkrets Inbrott och det är Haruki Murakami (min bejb) som har skrivit den. Jag vet det låter som nån flummig si-fi shit typ, men ack så fel.

Den handlar om en natt i Tokyo och den kretsar kring två syrror och den är faktiskt lite flummig, går inte att förneka men det är så F.A.B.

Seriöööööst läs den. Jag älskar den massor redan, och jag har inte ens läst ut den.

 

okej nu jävlar, jag ska spara pengar och köpa en kamera. sånt kanske är kul? eller ska man önska sig en i julklapp... läser en del bloggar och alla har så satans fina kameror och bilder och jag BA VILL HA EN. 

 

bye

Sitter och skriver på det här, mamma löser korsord och vi lyssnar på radio och nån säger att bilfria dagar är en asbra grej, för att citera "Jag tycker vi borde ha bilfria veckor, vaaaarje vecka, året om" och jag vill bara skrika men NEJ DET FUNKAR INTE TYVÄRR. Och hunden är svinsöt som vanligt och snart ska jag iväg mot en lyckad kväll. 

Vaknade, började skolan vid typ ett sen fick jag reda på att median var inställd och jag ba "ska man gå till skolan för en lektion tyska, svar nej" och stannade hemma med mamma, sen gick vi till biblioteket (lånade tre feta böcker) och sen gick jag hem och kollade lost. Otroligt händelserik dag.

Så det är natt. Och jag är väldigt full. Väldigt väldigt full. Såpass att jag någon timme innan krockat med en dörr så att det fladdrade stjärnor framför ögonen (och det kommer snart visa sig att jag har ont i ögonbrynet i 2 veckor efter) 

Jag står bakom en kyrka och det är olidligt hett i luften. Jag är utomlands och det är stjärnklart och bara ett stenkast bort är det en stor nattklubb. Men bakom den här kyrkan är det ganska tyst och inte en människa, förutom killen jag står och hänger med.

Helt plötsligt dyker strandraggaren vi har undvikit sen dag ett upp. Han har en hajtand runt halsen. 

Jag är ju med den här killen så jag känner mig rätt lugn. Han kan inte göra mig något. 

Men den söta killen från australien backar lite och helt plötsligt står strandraggaren rakt framför mig och jag skrattar och säger att jag ska gå när han tar tag i min arm, lite för hårt. 

Jag skrattar överslätande igen och vinglar lite där jag står, jag ska gå nu säger jag igen.

Greppet runt armen hårdnar och han säger Nej det ska du inte alls det, du ska stanna här. 

Och han trycker mig mot kyrkväggen och strirrar mig i ögon och säger "You like big cocks right?" och då blir jag faktiskt rädd på riktigt och jag slinker ur hans grepp och springer. Och gud va jag springer och det är inte långt till trappan ner till nattklubben med det känns som en miljon meter när man tror att man ska bli våldtagen och styckmördad och lagd i platspåsar. 

Och jag springer rakt in i en kant och ramlar ner för trappan och får ett ordenligt skrapsår på benet och handen men jag springer vidare. Rakt in i Linnea springer jag och hon fattar ingenting för hon står och pratar med några andra trevliga killar och Vart jag varit någonstans? och Vad har du gjort på benet det blöder? och jag börjar gråta helt okontrollerat för jag är full och har precis klarat mig undan från något jag inte riktigt vet vad och hon är snäll och omtänksam. Men när jag berättar vad som hände är hon inte lika snäll längre, det svartnar framför ögonen på henne och hon ser honom på andra sidan parkeringen och tillsammans med killarna hon pratade med springer hon iväg. 

Rakt in i honom springer hon. Och hon knuffar nästan ner honom i en rabatt och skriker att hon ska döda honom och ingen fattar nånting. Och när en säkerhetsvakt kommer fram knuffar hon honom också. Och den vidriga strandraggaren springer upp i bergen och gömmer sig som en feg stackare. 

Och i bilen hem fortsätter jag bara gråta jag kan lixom inte sluta och linnea klappar mig på huvudet och killarna säger roliga saker på engelska med ett fantastiskt australienskt uttal. Och när vi kommer hem gråter jag lite mer för mitt ben gör ont och jag känner mig larvig. Jag bara överreagerade och Han gjorde ju faktiskt inget ordenligt. 

Och hon tittar på mig och säger typ Men vaddå skulle du stå där och vänta på att han skulle våldta dig? Skulle du göra det? Nej precis du är inte larvig det är han som är dum i huvudet och äcklig och om jag fick chansen skulle jag döda honom. Hör du det, jag skulle döda honom utan att tveka. 

Och sen går hon ut och röker och jag går och lägger mig och tänker att en sån vän, en sån håller man hårt i.

 

Någon bad om länken till inlägget från niotillfem, here it is: http://rodeo.net/niotillfem/2013/09/ledsna-lejon-popluggar-och-nu-kan-du-fa-mig-sa-latt/#disqus_thread

 

jag kan lixom inte göra länkar på något annat sätt för jag är keff. det kommer komma flera likadana inlägg om folks somrar så ett hett tips till dig är att hålla koll på hennes blogg så får man läsa mera fina berättelser!

(kanske till och med min, om hon väljer att ta med den det vill säga)

Jag älskar bloggen niotillfem (klyscha jag vet, alla 17åringa gör typ det) men hur som helst så hade hon bett alla läsare att skriva ner det finaste som hänt dom i somras bland kommentarerna på ett inlägg och sen väljer hon ut en del och lägger upp det. och idag la hon upp den första delen och då var den här historian med och det är nog tamefan det vackraste/knäppaste/mest fantastiska jag någonsin läst.

 

 

alltså HÄNDER ENS SÅNT HÄR. jag undrar om hen som skrivit det här ljög för det är så filimiskt jag blir helt till mig.

 

 

fun fact: jag tror jag har gått upp i vikt över sommaren men eftersom vi inte äger en våg här hemma kan jag inte kolla och ÄRLIGT TALAT BRYR JAG MIG INTE ALLS. känns jävligt skönt att trots jag ibland känner mig så otroligt otroligt tonårsmässigt så rör inte vikt mig i ryggen. och jag VET, jag är inte tjock jag är smal men ändå. kom inte i ett enda par av mina shorts från förra sommaren den här sommaren och många många ALLTFÖR många tjejer hade antagligen gått ner sig totalt men jag kände enbart nada. 

känner mig totalt fri från det. tjejer som känner sig ledsna i provrummet eller när de ska ta på en bikini kan jag inte alls realtera till. jag tycker mest det är en kul grej att jag fått lite lår och lite röv och sen får jag väl bara köpa nya shorts.

 

Idag har jag gått på lammköttsjakt i min skola. Och jag och stina såg en så jävla dödligt snygg etta. Jag ville bara äta upp honom, eller klä av honom naken. Har lixom inte sett någon särskilt snygg 97 så blev glatt överraskad när jag såg denna lilla adonis. 

Så nu vet jag va mitt mission ska bli under de närmaste två åren då, tänkte bara uppdatera er. 

 

Det här fyller inte mina behov jag behöver MYCKET MERA MEST och här är allt bara lagom. 

Det händer inget nytt någonsin och jag är fast på samma jäkla punkt jag är TRÖTT på det. Stressiga mornar, hyfsade skoldagar, kompisar, kaffe, fredagar, dans, hångel, fylla, bakisångest och 13 timmars sömn på söndagar och sen börjar allt om igen. När ska tempraturen på den här skiten stiga, det behöver koka lite, brinna.

 

kan du inte bara ringa mig eller smsa mig eller slå läger i mitt trapphus som en galen stalker.