tootiredtogiveafuck.blogg.se

Läste en bra grej om att sluta röka (förlåt snart ska jag sluta tjata men vafan min blogg jag skriver va jag vill)

Rökningen är som en destruktiv pojkvän. Man har några fina stunder men mest tycker man illa om varandra och man bråkar och hatar varandra och gör slut 2923 gånger i huvudet.

Men när man väl väljer att göra slut, det är då ångesten kommer krypande. Man minns inte så mycket av bråken eller det jobbiga längre utan tänker bara på allt det fina man hade. Precis som när man gjort slut med en kille. Precis som jag suttit och ältat hur fucking fint man hade det och hur kär man är, precis så sitter jag nu och ältar cigg. Den goda ciggen. Den där i kvällssolen med musik i öronen och lite vin, kaffe eller te till. Den där precis efter att man gått på bio och käkat massa popcorn. Den första när man går av ett plan i ett annant land. 

MEN (obs viktigt obs) man får inte glömma bort att precis som i ett förhållande, blir det inte automatiskt bra bara för att man råkar vara kär. Alla cigg blir inte automatiskt goda bara för att några är det. Och jag menar, det är typ 4 cigg på 1000 som jag verkligen tycker fyller en funktion och som jag njuter av, resten tar jag bara för att jag har ett beroende. Jag måste för annars blir jag grinig. 

Och det, själva beroendet, känns bara smutsigt. Jag har haft tillräcklig självdiciplin för att dumpa idioter och sen hålla mig borta så då ska jag väl kunna dumpa ciggen och hålla mig borta.

Dessutom får du inte cancer av en jobbig kille (även om det kanske känns så) men det får du däremot av cigg.