jag har lovat och glömt, förlåtit fördömt, försent för å ångra men tid nog att tänka om, och leva med det.


'
Idag är det exakt ett år sen du försvann.
 
I början tänkte jag på dig varje timme. Senare varje dag och nu någon gång i veckan.
Dom dagar när jag är övertygad om att jag ser dig på tunnelbanan, i rulltrappan, på gatan, ett fik, var som helst. När jag är påväg fram för att säga hej, till jag inser att det är fel rygg. Att du inte finns på jorden längre. Dom dagarna är extra jobbiga. För det är som att man inser det hemska om och om igen. Som att kroppen och huvet aldrig riktigt kommer förstå ordentligt att någon så ung som du kan bli tagen ifrån oss.
Idag tänker jag extra mycket på dig. Hur du var att ha i klassen, dom gånger vi var ute och rökte, hur vi pratade om att ses på lovet men att det aldrig blev av, men framför allt dom där sista smsen vi skrev. Förlåt. 
Din begravning var det värsta jag varit med om.  
Att du försvann ändrade mig, hela klassen, alla som kände dig. Helt plötsligt vaknade man upp ur den där larviga tonårsföreställningen om att vi är odödliga. Jag blev snällare, smartare, behandlade människor mer som människor. 
Du var en fin tjej. Genom snäll, och rolig. Det är värdelöst att du inte fick bli gammal och få egna, lika fina barn.
Jag tror på Gud. Det gjorde du också, och det är jag glad över. Kanske kom du till den där himlen vi båda trodde på. Kanske hamnade du någon annanstans, men jag är övertygad om att du har det bra.
Jag sänder alla mina tankar till dig och din familj den här dagen. Och jag önskar jag kunde göra det som hänt ogjort. 
  

Kommentarer
Postat av: Linnea Svangren

Så fint skrivet, skulle inte kunna säga det bättre själv. Började gråta när jag läste det<3

Svar: Tack bby<3
Anna

2013-04-11 @ 14:56:38
Postat av: Agnes

Så himla fint skrivet, blir så ledsen för din och hennes skull! Puss <3

Svar: Åh tack Agnes <3
Anna

2013-04-11 @ 20:10:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0